Jag har många gånger känt att naturen är min bästa vän. Träden, ängarna, himlen, klipporna, havet och stigarna – naturen har många gånger burit mig när livet har känts som allra svårast. Att vandra är för mig ett sätt att leva, att ta ett steg, ett till och ett till…
Att vara kreativ är också ett sätt för mig att leva. Varje gång jag skapar i form av att skriva, fota, filma, musicera och sjunga så känns det som att jag skapar mening, skapar liv.
När jag och min vän Eva vandrade och fotade på klipporna i Grisslehamn såddes de första fröna till min fotoutställning ”Sorgesteg i naturen”.
Med foton av mig själv i naturen och tillhörande texter, ville jag skildra sorg och hur naturen och fotografering kan bli en väg till sorgebearbetning.
Fotoutställningen ägde rum på Mariagården i Norrtälje under en Allhelgonahelg.
54 år gammal hade jag min första och kanske enda fotoutställning.
Några år senare blev även mina ”Sorgesteg” namnet på en ny föreställning som jag tillsammans med pianisten Christina och violinisten Ellen framförde i Frötuna kyrka under Allhelgonahelgen 2024. Där framförde jag för första gången min visa “Systraträd” som handlar om min älskade lillasyster, sorgen när hon dog och hur naturen varit min läkande famn.
Det krävdes ett stort mod hos mig att våga ta stegen in i en kyrka och ärligt, från hjärtat, dela dem med publiken. Det gick bra. Varmt tack till alla som kom!
