Något av det svåraste jag varit med om var när min mamma blev allvarligt sjuk. Plötsligt så upptäcktes flera små hjärntumörer och efter bara fyra månader fick min fina, oerhört tappra och älskade mamma lämna jordelivet. Livet rämnade och det var första gången som jag förlorade en nära anhörig.
Tiden som följde var tuff och förändrade mig i grunden. Jag började känna att jag verkligen måste leva mitt liv fullt ut.
I min skrivbordslåda låg ark med text och melodier, låtar som jag skrivit under åren men som jag aldrig visat för någon. Längtan efter att leva livet till fullo blev starkare än rädslan att våga gå upp på en scen och sjunga mina sånger. Någonstans ifrån kom kraften och 45 år gammal tog jag steget till min stora dröm!
Jag tog kontakt med musiker, körsångare (som var mina vänner – Sussie, Maria, Madde och Carina) och skapade en föreställning som fick namnet “Tre ackord i livet – en musikalisk föreställning om ensamhet, tvåsamhet, sorg, lycka och det största av allt, kärleken!”
Jag bjöd in runt hundra personer, personer som på något sätt betytt något positivt för mig i livet. Det var min lärare Åke från mellanstadiet, det var Margita, min teaterlärare, arbetskamrater, vänner och släktingar.
En av låtarna i föreställningen heter “Mamma, jag ska gå för dig” och det är precis det jag gör. Jag går stegen som min mamma inte fick gå, med henne i mitt hjärta, nu och för alltid.
